majastina

Tillbaka i Alingsåsverkligheten! Jag har haft ett äventyr.

Först fredagsfest med gamla AT-jobbkompisar. Mys! Så trevligt.
Och så skönt att de kom så jag fick fixat min lägenhet sånär också. Nu känner jag mig hemma!

Sen fredagseftermiddag ringde de från Kalmar. Jobbintervju! Snabb-bokade biljetter. Min supersega lördag blev mest Herrljunga, sen till min gamla stad. Långlunchade med goa Anna och hade söndagssoft hos Martina där jag sov. Taack.
Och igår var det dags. Det kändes bra, jobbet superbra och på to-fr får jag veta.

Sushi med Fredrik innan tåg hem. Vilket ljuuuuvligt Kalmarväder. Fjorton plus. Jag satt i bara tröja och solade mig.

Stannade i Herrljunga igår och Alingsås i dag. Snart Göteborg och träffa min handläggare.
Meeen. Fika först. :)

I dag ges Ronnie Sandahls debutroman ut, "Vi som aldrig sa hora".

Ronnie är en lyckad framgångssaga. En 84:a, uppvuxen i Falköping som nu är omtyckt Aftonbladetkolumnist. Och som dessutom kan lägga en bok i CV:et.

Boken utspelar sig i hemstan. Regniga, tråkiga Falköping. Som lika gärna hade kunnat vara Herrljunga. Eller Alingsås. Eller Simrishamn.

Men nu blir det extra bra när jag känner igen namnen. Floby VK, Ållebergsgymnasiet (vars tjejer faktiskt var lite bättre än oss i fotboll...) och jag känner framför allt igen stämningen. Karaktärerna.

Grabbgänget med vilsna Hannes som söker tröst i Stockholm och sin Ipod, överviktiga Kristian som kanske egentligen är mest intressant, men bara får höra vännernas gnäll, Frippe som inte har sex utan knullar med kompisens flickvän och sist, killen som lätt glöms av. Hette han Stig?

Ronnie skriver bra, rappt och använder sköna detaljer och ord. Vad sägs om: Skogsbärsciderkladdig mun, snusfuktiga fingrar och nikotinister?

Jag har svårt för författare som gör en Liza Marklund, har egna ansiktet på omslaget. Och att egna medarbetaren Virtanen uttalar sig i omslaget: "Jag älskar Ronnie Sandahl." Jaha?

Storyn har hörts/lästs förr. Tragiskt liv i neddeppad småstad. Fast jag blir sugen på att göra en uppföljare, en kontring. "Vi som kallades horor". Detta skabbiga namn.

Förresten, stötte jag på ordet - live - senast igår. Gick bakom fyra högstadietjejer som roade sig med att trampa skorna av varandra. Fnissfniss och så plötsligt:

- Sluta, jävla hora.

Jävla hora? Till vännen?
Varför sa jag inget?
Men jag har sagt.

Sitter på golvet i halvrummet med internet! Äntligen!!
Och min lilla nya juvel, laptopen. Den är så liten och fin. Skön att skriva på.
Känt mig väldigt halv utan nätet. Men här igen!

Ni som har mig på msn kan ha fått sjukt meddelande i tisdags när jag hade suttit på biblioteket. Tydligen loggades jag - och alla andra - inte ut ordentligt, så de satans smågrabbarna som satt där efter hade jättekul med mitt log in. Grrrr.
Men tro inte att jag är så vulgo.

I dag bär det av mot Herrljunga. Jag och min lilla dator. Sitta framför dance ikväll hos mor och far. Hämta saker till mitt nya hem och imorgon gå på loppis med mor. Kanske hitta fåtöljer.
Kan bli en helg med fest också. Vi får se.
Annars i dag: Starta eget-kurs och skicka ansökningar snart.

Fick lite besök precis. Moster var gullig och kom hit med gardiner, om jag ville låna. Mycket inredningspussel just nu. :)

Ännu en timma på biblioteket. Alingsås Energi har inte ringt tillbaka om uppkoppling.
Men i dag har alla jobb&idé-papper plockats fram, för nu börjar jag få lite myror i kroppen. Vill komma igång! Många tankar och projekt. Får se vilken ordning det blir.

Lugn helg. Mera sjuk tyvärr. Igår var jag helt seg och liggandes. Somnade till och med ifrån svenskarnas två sista åk, men blev ju silver ändå.

Efter-lunch-trött. Har en enorm lyx som får lunchmat varje dag från mamsen. Puss på dig!
Nyss ringde hon och Marika, som var hemma.
- Jag längtar efter dig, sa Marika, när jag inte var hemma i huset. De orden gjorde mig rörd.